Tårar, skratt & kärlek.

Kom hem för en stund sen efter en lång dag med massa tårar. Skrev igår att jag skulle vara stark, det gick ingebra :( Så fort jag bara såg kapellet så fick jag panik, ville verkligen inte gå in dit. Efter lite pepp-talk från mamma så gick vi in, bröt ihop när jag såg din kista. Det var så fint, alla dessa människor som var där för att minnas dig, alla tårar och blommor. Gick fram till din familj som satt på första raden och gav alla en kram, det är nog det jobbigaste jag har gjort. Dina mostrar som höll tal.. mycket tårar och en del skratt.

Efter ceremonin så fick alla gå ut en stund så dom närmaste kunde ta ett sista farväl i lugn o ro, stod och pratade med 3 barndomsvänner utanför. Klockorna började ringa och vi gick in igen.. kände mig rätt lugn den vägen fram till kistan, men när jag väl kom fram så bröt jag ihop igen, var tvungen och sätta mig på huk, kändes som om jag skulle svimma. Stå 2 mm från kistan där jag vet att du ligger, det blev för mycket.

Vi åkte därifrån rätt snabbt, åkte till lokalen där det var middag. Tänker inte gå in på vad som sas eller så där men när jag skulle gå därifrån så kramade jag om hela din familj, din pappa sist. Han tackade för att jag hade kommit.. och jag tackade för att jag fick komma.. och då sa han en sak som fick mig och tänka tillbaka.

Saknar dig.